Världens längsta måndag
Väntan och ångest är de två ord som bäst beskriver denna dag. Dagen D. Dagen då mamma har genomfört sin DBS-operation. Efter många sega timmar framför datorn på jobbet så ringde äntligen pappa. Då var klockan kvart i tre och mamma låg på uppvaket. Enligt läkarna så har operationen gått enligt plan. Mamma har nu elektroder i hjärnan, kopplade till ett batteri som sitter under huden på bröstet. Otroligt egentligen. Tanken är att jag och Matilda ska åka till Uppsala i morgon efter jobbet. Förhoppnings har hon fått komma från uppvaket då.
Mitt upp i allt detta så är det pappas 55-årsdag i dag. Världens bästa och tryggaste pappa som alltid finns vid mammas och resten av familjens sida. I kväll när han kom från sjukhuset blev det fika och paket här på Förmansvägen. Men den bästa presenten av alla vore såklart om Parkinsonhelvetet lämnar mamma ifred, åtminstone litegrann, de närmsta åren. Hoppas, hoppas, hoppas.
